Tillbaka
 

Frågan är om arbetsförmedlingens platsanvisningar skapar fler jobb?

Nyligen har man kunnat läsa om att Inspektionen för arbetslöshets-försäkringen efterlyser bättre kontroll av arbetslösa och deras skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande. IAF menar att arbetsförmedlingarna inte fullt ut använder anvisningsinstrumentet som ett sätt att kontrollera personers jobbsökarfrekvens. Dessutom varierar det avsevärt mellan arbetsförmedlingskontoren och mellan olika landsdelar.

Frågan är om inte detta är mycket oväsen för ingenting så att säga? Visst är det önskvärt att arbetsförmedlingarna jobbar på ett likartat sätt land och rike runt så att arbetssökande kan känna att oberoende av vart i landet man bor så får man en enhetlig handläggning. Personligen tycker jag också att det behövs någon form av kontroll så att arbetslösa personer håller ångan uppe i sitt jobbsökeri, men jag är inte övertygad om att arbetsförmedlingen ska sköta detta.

För någon månad sedan var det ett inslag i TV om att företag och myndigheter börjar tröttna på att få högvis av ansökningar från personer som inte hade rätt kompetens för jobben ifråga. En bidragande anledning till detta sades vara att arbetsförmedlingarna tvingar arbetssökande att söka ett visst antal arbeten för en viss period. Jag har även kunnat läsa om att företagare numer aktar sig för att kontakta arbetsförmedlingen när man ska rekrytera folk. Anledningen sägs vara att man vill undvika myndighetens stelbenthet och framför allt önskar man få relevanta sökanden och för tjänsten kompetenta personer att titta på.

I detta sammanhang tycker jag det är aningen verklighetsfrämmande av IAF att kräva av arbetsförmedlingarna att öka söktrycket på sina inskrivna kunder. Får arbetsförmedlingarna till sin matchning av personers kompetenser till de lediga jobben och deras kravspecifikationer vore det en sak, men ändå inte. Tyvärr kan vi istället allt för ofta läsa om att arbetssökande får anvisningar att söka jobb som de inte har relevant bakgrund för, vare sig utbildning eller arbetslivserfarenhet.

Margareta Bolinders forskning visar också att det inte är antalet ansökningar i sig som bestämmer om personer får ett jobb. Det är snarare tillgången på lediga arbeten som ger resultat. Frågan är därför om arbetsförmedlingens anvisningar har något egentligt värde för att öka människors chans att få ett jobb. Jag tror inte det. Jag har aldrig fått ett arbete genom en anvisning och många som jag talat med säger samma sak. Annat vore det om arbetsförmedlingen kunde sätta något av den pressen på arbetsgivare som den sätter på oss arbetssökande, så att tilltänkta företag och myndigheter verkligen tar med anvisade personer i diskussionen. Tyvärr är nog inte tanken alltför realistisk. Då skulle bara motståndet bland företagen öka till att se arbetsförmedlingen som en fungerande samarbetspartner.

Nej IAF! Inse att det inte fungerar med alltför mycket kontrollåtgärder. Det skapar bara motstånd, passivt eller aktivt. Den största majoriteten av alla hundratusenden arbetssökanden är ansvarstagande människor som inget annat önskar än att få ett rimligt arbete. De allra flesta arbetsförmedlare har säkerligen en inneboende vilja att verkligen vilja ge en så bra service som det bara går till arbetssökande människor. Den viljan ska inte motarbetas genom ytterligare byråkrati och förstärkt kontrollapparat. Hur tror Ni att den legitimitet som vi arbetssökande borde känna när vi besöker arbetsförmedlaren påverkas när vi hela tiden vet att han är en myndighetsperson? Tänk om vi istället kan se honom eller henne som en serviceperson och en samarbetspartner att ha ett öppet samtalsklimat med. Detta är helt omöjligt för personer som tvingas söka, låt oss säga 50 jobb i månaden!

© Klas Hägglund 2006

 
Tillbaka