Tillbaka
 

Förändrade sökmetoder

För inte så många årtionden sedan var "maktförhållandet" på arbetsmarknaden något olik den vi ser idag. Arbetsgivare inom vissa branscher tvingades med ljus och lykta söka länge för att få personal.

Jag fick av en händelse se en platsannons ur Sundsvalls Tidning från 50-talet där en livsmedelsaffär i södra Dalarna sökte ett biträde. Personen ifråga skulle bl.a jobba som kassörska i butiken. Ja man skrev så i annonsen.

När undertecknad var ung på 70-talet och nybakad student, blev jag uppringd av den lokala arbetsförmedlingen och tjänstemannen tipsade mig under samtalet om ett vikariat på ett år. Glad blev jag och efter ett snabbt besök hos vederbörande arbetsgivare fick jag sedan jobbet.

Fr.o.m 80-talet och framåt kan man säga att pendylen började svänga om mer och mer till förmån för arbetsgivarsidan. Jag kommer ihåg från den tiden att arbetsförmedlare och söka-jobb-experter poängterade att man som arbetssökande skulle skriva några egna rader under avsnittet "övriga upplysningar" i arbetsförmedlingens egna blanketter.

Fortfarande var det ändå inte så noga med hur man formulerade sina jobbansökningar. En kompis hade sin egen metod när han sökte jobb som säljare: Hej, jag heter Bengt Eriksson och jag är intresserad av jobbet som säljare hos Er, ni kan nå mig på följande telefonnummer......Han blev uppringd vid flera tillfällen. Han insåg kanske vikten av att sticka ut på något sätt bland andra sökanden, men han ringde sällan på jobben och han besökte inte tänkbara företag.

Fr.o.m 90-talet kom det personliga brevet att bli det givna alternativet för de flesta arbetssökanden i jakten på jobb. Detta var en omställning för många av alla oss som varit med några svängar i jobbsökeriet. Nu skulle vi inte bara presentera vad vi tidigare jobbat med och vilka studier vi genomgått. Nu skulle vi även knåpa ihop rader som beskrev hur vi är som person och vilka egenskaper och talanger vi besitter. Med tanke på att antalet sökande till varje jobb började öka så är detta i och för sig inte särskilt märkligt. Detta i kombination med att tanken om individualism mer och mer kommit i förgrunden vilket gav överföringseffekter på snart sagt alla områden i vårt samhälle.

I slutet av 90-talet och framåt började arbetsförmedling och konsulter prata en hel del om de dolda jobben, dvs lediga platser som inte utannonserades. Termer och benämningar som personlig marknadsföring och nätverk hördes allt oftare i sammanhanget. I nuläget utgår tjänstemän och resurspersoner från att arbetssökanden i viss omfattning tänker och agerar i de banorna, dvs. att på egen hand knyta kontakter med arbetsgivare.

I nuläget är det mycket som tyder på att traditionella sökmetoder inter längre föreslår fullt ut. Detta om man ska tro uppgifter från frustrerade och kanske smått uppgivna arbetslösa människor i olika debattforum och media. Hur ofta läser man inte om personer som söker 100-tals jobb utan att få napp, ja en betydande andel verkar inte ens få sina ansökningshandlingar i retur.

Problem: Ett sargat självförtoende gör det svårt för personen att offensivt och utåtriktat knyta kontakter med presumtiva arbetsgivare.

Men hur ska man då gå tillväga för att på bästa sätt nå fram hela vägen till en arbetsgivare. Hur ska jag gå tillväga för att öppna arbetsgivarens ögon och öron så att denne väljer just mig för att satsa på i sin organisation?

Frågar du en karriärcoach så kanske denne svarar att "gör en kompetensinventering och när du är klar med det så sätter du upp ett mål och slutligen en plan på hur du ska nå dit". "Under resans gång får du kontakta olika arbetsplatser för att få ett jobb eller en praktikplats"

Frågar du en bekant så säger denne kanske: "Det är bara för dig att bita ihop och komma igen". Det är väl bara att ringa runt det, eller åka till olika arbetsgivare"

Frågar du en optimistkonsult så får du rådet att tänka positivt och tränga undan negativa tankar så har du kommit en bra bit på vägen.

Frågar du en arbetsförmedlare så kanske denne svarar även han att "ring eller besök ett visst antal arbetsgivare per vecka och upplys dem då om möjligheten att få en eventuell anställning sponsrad genom anställningsstöd", "hör dig för om möjligheten att få göra praktik hos en arbetsgivare, det är det många som har fått" "Gör upp en aktivitetslista dag för dag och vecka för vecka, så kan du följa upp dina planer och föresatser".

Frågar du en företrädare för det jag kallar Nätverksskolan så får du det självklara svaret att "utnyttja eller bygg upp ett personligt nätverk och kontaktnät", "prata med vänner och bekanta och hör med dem om de kan lämna några tips", "prata med gamla arbetskamrater eller andra personer du hade kontakt med i ditt gamla jobb", "prata med andra arbetsplatser som du var i kontakt med i ditt gamla jobb", "ta kontakt med nya arbetsplatser". "Ju större kontaktnät du får, desto större möjlighet har du att slutligen få ett jobb".

Det är svårt att hitta några egentliga invändningar mot denna skola, men ibland så får jag intrycket av att förespråkarna gör kraftiga generaliseringar. Bl.a är det är inte lätt att hitta konkreta manualer på hur man ska gå till väga i nätverksarbetet. Jag tycker inte heller att skolan tar med i beaktning aspekter som, den arbetslöses ålder, utbildning, nationalitet, arbetslöshetsperiodens längd.

Ja svaren kan variera beroende på vem du frågar, men den gemensamma nämnaren är att alla talar om att du ska vara aktiv som arbetssökande. Jobben kommer inte av sig själv, kan man tolka de olika svaren som.

Nuläge 2009:

Karriärcoachernas och arbetsförmedlarnas mantra - "De dolda -jobben".

Det har ju länge varit känt att arbetsgivare aktar sig för att anmäla lediga jobb till arbetsförmedlingen eller till privata jobbsökarportaler. I fallet med arbetsförmedlingen pratar man om förhållandet 20/80, det vill säga att endast 20 procent av alla lediga jobb anmäls dit. Motivet sägs vara att man framför allt vill slippa att få buntvis med ansökningar från både kvalificerade och okvalificerade arbetssökande. Till saken hör ju att även arbetsförmedlingen på sin kammare, ibland använder sig av samma metodik. Så det kanske inte är så konstigt att nyrekryteringen ute på marknaden fungerar som den gör.

Därför går nu löpelden som förkunnar att arbetslösa ska ut på jakt efter de dolda jobben. Med eller utan hjälp från coach, ska varje arbetssökande kontakta ett visst antal arbetsgivare för att förhöra sig om eventuella rekryteringsbehov.

Det ligger ju en hel del i resonemanget om "de dolda jobben". Det är svårt att argumentera emot om jag säger så.

"Men"...som en känd danspedagog i TV brukar säga. Risken finns, som jag ser det, att det blir viss överhettning i ringning och kontakter från alla jobbsökare och deras coacher på den lokala arbetsmarknaden. Betänk också att arbetssökande ska konkurrera med alla studeranden i varierande åldrar och nivåer, som söker praktikplatser hos samma arbetsgivare.

Lät jag lite negativ där? Ja kanske det, men jag har hört några vittnesmål om att arbetsgivare på min lokala marknad börjar bli lite mätta på alla kontakter från arbetssökande. Så mätta att man delegerat svarsverksamheten till sina telefonväxlar. Men hur som helst. Vad händer om man som arbetssökande inte försöker och kämpar för att få in en fot hos en arbetsgvare? En bra 180-gradersfråga att ställa till sig själv.

Bokreferens

Nu till en bok som släpptes i december 2005 som ger lättlästa och relativt konkreta tips på hur du som arbetslös på ett lämpligt sätt kan kontakta arbetsgivare. Du får som läsare även värdefulla tips för din skriftliga ansökan eller för anställningsintervjun på hur du i de sammanhangen gör dig intressant för det aktuella företaget. Jag sammanfattar i grova drag. Mer konkreta tips får du om du själv läser boken.

Hur rekryterar företag idag?

Samtliga nyanställningar börjar med ett konstaterat behov någonstans i organisationen hos ett företag. När behovet har blivit akut börjar ansvariga att undersöka om det går att lösa med befintlig personal genom omfördelning eller omgruppering etc. Kan man inte fylla upp behovet den vägen så börjar man undersöka det ekonomiska läget för en nyanställning. Är svaret att det finns pengar undersöker chef eller företagare i sin närmaste omgivning och sitt affärsnätverk av kunder, leverantörer, konkurrenter m.fl. om det finns någon person som kan passa in.

Först när företaget provat alla sina egna kanaler blir det dags att kontakta media för en platsannons.

Vad vill författaren förmedla med detta?

Eftersom platsannonsen är det sista alternativet enligt ovan så försvinner de flesta jobbmöjligheterna redan innan det blivit aktuellt att annonsera. Detta gäller framförallt de mest attraktiva jobben eftersom intresserade människor aktivt söker upp dem innan de blir offentliga i media.

Som arbetssökande är det lätt att bli nedslagen om man missar detta och ensidigt drar slutsatser utifrån platsannonser om hur arbetsmarknadens jobbmöjliheter är.
Det positiva med att annonser kommer in sent i nyanställningsarbetet är att det i regel finns tid för arbetssökanden att själva kontakta för dem intressanta och relevanta företag.

Det är tufft för arbetslösa att konkurrera för ett jobb ute på annons. De jobb som utannonseras är sannolikt svåra för företagen att tillsätta internt. Man kanske inte har kompetensen inom huset eller så ställer jobbet så höga krav på personen ifråga att man inte hittar någon lämplig kandidat i den egna organisationen. Helst tänker man sig då en person som sitter på ett annat företag med liknande jobb.

Är man rätt ute i tid så kan man därför vara först på plan och upptäcka jobb långt innan andra känner till dem. Många människor har därför jobb idag som aldrig varit utannonserade.

Varför är det så viktigt för dig som arbetssökande att ta personlig kontakt och inte enbart förlita dig på en skriftlig ansökan när du söker jobb?

Sköter du all kontakt med arbetsgivare via skriftliga svar på platsannonser finns risk att du standardiserar dina brev och inte riktigt matchar dina talanger mot företagets behov. Då uppstår läget att du marknadsför dig på fel sätt och tillsammans med den diskriminering som faktiskt råder på arbetsmarknaden är risken stor att du hamnar i ett klart ogynnsamt läge. Dessutom får du inte reda på vilka fel du gjort, bara göra vissa antaganden när du summerar ihop alla ansökningar som kommit i retur. Tar du personlig kontakt och samtalar med arbetsgivare får du däremot reda på om du är på rätt spår och det gäller att helst vara först ut i raden av alla intresserade.

Två strategier när man kontaktar arbetsgivare:

Vet du exakt vilket jobb du vill ha? Finns jobbet på många ställen? Går det lätt att i telefon diskutera arbetsinnehåll, arbetsroll etc? Då går det bra att ringa runt till olika arbetsgivare om jobb. Du får säkert många nej, men chansen finns att få ett positivt svar.

Har du svårt att exakt och konkret beskriva jobbet? Finns jobbet bara på några få ställen? Då måste du fundera ut sätt att få information och lära känna arbetsgivare och det handlar om relationsbyggande inte bara att fråga om möjlighet att få jobb. Du ska alltså "hitta jobb utan att söka jobb".

Hur gör man då för att få kontakt och skapa relation med en arbetsgivare?

"På arbetsmarknaden har vi störst chans att utveckla en relation om vi kan hitta ofarliga sätt att mötas. Utmanar vi relationen direkt genom att fråga om jobb, tvingar vi in motparten i banala motreaktioner - ja eller nej - utan att vi ens fått en chans att lära känna varandra".

Författaren jämför med en tiggarsituation om man vid kontakten med en arbetsgivare direkt frågar om det finns ett jobb ledigt. Arbetsgivaren känner då bara krav från den kontaktande personen och vill då avsluta samtalet eller besöket så fort som möjligt. Då finns det andra och bättre sätt att få kontakt.

Gör mötena korta och ställ mer neutrala frågor. Försök skapa förutsättningar för att mötas mer som jämlikar och där båda kan trivas. Gör en "baklängesintervju". Det är du som besökare som ska ställa frågor till arbetsgivaren och inte tvärt om. I motsats till en anställningsintervju behöver du inte vara särskilt påläst, men det är viktigt du är förberedd med lämpliga och trevliga frågor att ställa.

Vinsterna med den strategin är många: Du kan få veta om du är rätt ute i din färdriktning: kommer jag att trivas?, kommer jag att lyckas? Du kan få reda på vad som är viktigt för att göra ett bra jobb. Du synliggör dig för arbetsgivare. Du kan undvika ett tillfälle att missa ett jobb. Genom kontakten kan du bli svaret på arbetsgivarens behov. Arbetslivet är fyllt av tillfälligheter och genom att vara på rätt plats vid rätt tid så kan ett jobberbjudande vara ett faktum.

Lite om hur man väljer ut företag och kontaktperson

Har du hittat många företag som är relevanta för dig, kan det vara smart att välja ut några småföretag som du börjar med. De har ju sannolikt fått färre besök av intresserade människor än de större företagen och du får därför kanske mer uppmärksamhet av dem.

En bra kontaktperson är den som har ett liknande jobb som det du vill göra förfrågningar om. Detta är också det minst påträngande samtalet och är en bra start för dig om du inte är van vid personliga kontakter. När du efter frågestunden känner att du är på rätt spår beträffande arbetsinnehåll försöker du få kontakt med en person i företaget som ansvarar för anställningsfrågor. I mindre företag blir det ägaren. I större företag ska du försöka få kontakt med ansvarig chef. Han eller hon kan ge bättre svar och besked om arbetet i fråga än vad en personalavdelning kan.

Vilka frågor ställer man till kontaktpersonen?

Som man frågar får man svar och det är därför bra att använda frågor som intervjupersonen kan svara engagerat på. Några exempel:

"Vad gör du en vanlig dag"?

Den kanske bästa frågan att ställa. (Du kan få uttömmande svar och knapphändiga svar. Var därför beredd på att ställa följdfrågor till personen/red)

"Vad behöver man kunna göra bra i det här jobbet"?

"Vilka människor möter man i det här jobbet"?

"Vilka jobb eller arbetsuppgifter skulle kunna passa personer som mig"?

"Hur skulle du göra för att söka ett nytt jobb inom området"?

Undvik däremot att ställa frågor om lön, stressupplevelse, semester.

Rätt genomfört har du nu skapat en god kontakt hos en arbetsgivare och du har fått energi och höjt ditt självförtroende för att jobba vidare mot ett nytt arbete.

"Baklängesintervjuer.......kan vara bra om vi har varit borta ett tag från arbetsmarknaden och hunnit bli lite osäkra på vad vi kan och vill. Genom dem kan vi komma dialog om det som intresserar oss och steg för steg återupptäcka förmåga och trygghet på arbetsmarknaden".

Författaren menar till och med att personer som bara läst om ett jobb i en annons och säger att de är intresserad av att börja jobba inom företaget inte blir särskilt trovärdiga i arbetsgivaren ögon. Då är det bättre att vara aktiv och själv söka upp företaget och intervjua.

Bokens titel: Äntligen Måndag? Referat från sidorna 89 - 113.

Författare: Torild Carlsson, Bokförlaget Langenskiöld.

Kommentar till boken:

Författaren lyfter fram intressanta alternativ till traditionella sökmetoder och menar alltså att man inte enbart kan förlita sig till en skriftlig jobbansökan om man verkligen är intresserad av ett jobb.

Ser jag till mina egna erfarenheter samt vad media skriver om alla de som sökt 100-tals jobb utan att få ett enda napp så håller jag med Carlsson om det han skriver i boken.

Särskilt lämplig är sökmetoden för personer som söker jobb inom den privata sektorn och särskilt då hos små- och medelstora företag. Jag har en bekant som driver ett mindre företag. En längre tid hade det kommit in mer och mer jobb och han övervägde att gå ut med en annons i tidningarna. Just när han skulle till och kontakta lokaltidningen, ringde en person och presenterade sig och sina kvalifikationer. Samtalet slutade med att min bekant bad personen i fråga komma på besök för en kortare intervju. Veckan därpå hade personen ett nytt jobb och behovet var därmed löst.

Chefer och ledare inom exempelvis kommunala förvaltningar och statliga bolag är sannolikt inte beredda att alldeles direkt samtala med människor som vill komma och höra sig för om ett jobb. Detsamma gäller kanske också för medarbetare längre ner i hierarkin. Offentliga sektorn är fortfarande uppbunden av formella rekryterings- och beslutsvägar. Handläggare och chefer hänvisar därför sannolikt till personalavdelningen eller säger bara att personen ifråga får bevaka eventuella platsannonser i framtiden. Men man vet ju aldrig, det skadar kanske inte att fråga?

Sedan anser jag att metoden inte är direkt skräddarsydd för de kategorier av arbetssökanden som har det särskilt svårt på arbetsmarknaden. Jag talar om ungdomar som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden. Jag talar om långtidsarbetslösa. Jag talar om invandrare som aldrig fått en chans. Jag talar om människor som tidigare varit långtidssjukskrivna. Det gemensamma för dessa kategorier är att personerna har ett lågt eller obefintligt självförtroende. För dem tror jag att det behövs stödjande och självförtroendeuppbyggande aktiviteter innan man klarar av att ringa runt för att få till ett besök hos en intressant arbetsgivare. Däremot kan sökmetoden ingå som ett delmoment i längre arbetsmarknadskurser i kombination med moment enligt ovan.

 

Här kommer några fina råd från Märta Hedvall, 28 år, som även bloggat på
Arbetslös Nu under våren och sommaren 2009.

"Det viktiga är att bygga upp ett nätverk av kontakter; visa sig intresserad, nyfiken genom att besöka arbetsplatser, stämma möten med chefer, och på så vis, visa att man finns. Man kan ta reda på vad de söker hos sin personal (utbildningsmässigt samt i fråga om erfarenheter). Ju fler arbetsgivare som vet vem man är, desto bätte. Det är bättre att själv leta reda på var jobben finns än att sitta vid ams sida. Det ger dessutom den arbetssökande en självkänslehöjare att träffa chefer och att överhuvudtaget vara aktiv! Att besöka olika arbetsplatser och chefer är inte så krångligt som det kan kännas. Har man väl börjat ringa runt kommer man fort över första jobbiga känslan och det är sällan cheferna inte vill ta emot en. Säger man att det inte gäller att fråga om jobb utan att man bara är intresserad av arbetsplatsen och yrkesområdet och vill veta mer, brukar det inte vara något problem. Det blir samtidigt ett sätt att bli lite mer avslappnad inför kommande anställningsintervjuer."

 

Här kommer 10 frågor att ställa till någon som har ett jobb som du inte har full information om sedan tidigare.

Hur hamnade du där du är idag?

Berätta, hur ser en typisk dag ut? Vad är det första du gör när du kommer till jobbet?

Vad gillar du själv mest med ditt jobb?

Vilka är baksidorna med jobbet?

Vilka personliga egenskaper har du mest nytta av?

Vilka är vanliga missuppfattningar om jobbet?

Hur mycket kan just mina talanger komma till använding i jobbet?

Vilka förändringar står det här yrket inför?

Vilken typ av personer söker sig till den här branschen?

Skulle du välja samma jobb igen om du fick leva om ditt liv. Varför/varför inte?

Ur boken "7 steg till ett roligare jobb", Nina Jansdotter och Kristian Borglund, Stockholm 2006.


Kristian Borglund igen - Nu gäller det att söka jobb på nya sätt.

Läs mer, artikel i Metro.se 2010-10-04

 

Informationsintervjuer

Ett sätt att skaffa sig både värdefull information om ett jobb/företag och kontakter är att boka in informationsträffar hos arbetsgivare du vill jobba hos. Bäst är att kontakta den person som jobbar med det du vill göra. Boka ett möte på 20 minuter, förbered intervjun, till exempel googla bra frågor på Informational interviews. Att visa sig intresserad är betydligt attraktivare än att fråga efter jobb, som kan uppfattas som påträngande. Metoden är framgångsrik och dessutom stärker den självkänslan. Du har själv kontroll över intervjun, anteckningsblocket och dina frågor som visat att du läst på.
Ur tidskriften Civilekonomen, nr 6 augusti 2010.

Läs även om Per Frykmans tankar om det personliga varumärket, länk upplagd 2008-11-19

Han använder sig av personlig marknadsföring när han söker jobb.

Läs artikel i Sydsvenskan.se 2009-10-05.

Och Linus fick jobb ganska snart.

Läs artikel i Svt.se 2009-10-06

Nu har vi en personlig marknadsförare i Örebro också.

Lär mer, artikel i Na.se 2009-10-15

 

Urval och egna ord: Klas Hägglund, 2006 - 2009

Bild © Rune Hemström, 2006

Det är inte tillåtet att utan tillstånd använda material från denna sida för kommersiellt bruk eller i undervisningssyfte.

Är du intresserad, kan du kontakta mig på mail:

klas.hagglund@comhem.se

 
Tillbaka