Tillbaka
 

Saxat ur Svt:s Uppdrag granskning 2006-08-23, "Utbildad till arbetslöshet"

Det ska direkt sägas att programmet var mycket bra och hade ett angeläget tema även om man målade upp en något onyanserad bild av högskole- och universitetsvärlden. Debattemat var att många studenter mer eller mindre blir lurade när de söker utbildningar på högskolor och universitet eftersom vederbörandes kurskataloger inte berättar om de dystra framtidsutsikter som kan vänta.ungdomarna.

Nedan följer viktiga punkter som belystes i programmet.

  • Aldrig förr har så många personer studerat vid högskolor och universitet. Just nu studerar 400.000 personer på högre utbildningar.
  • Enligt Sacos ordförande har vi aldrig haft sådan hög akademikerarbetslöshet som nu. Ett exempel är It-akademikerna som har en arbetslöshet på 13 %. En annan kategori är bibliotekarier och man tog som exempel en examenskull på 60 personer där en tredjedel fortfarande efter ett år är arbetslösa.
  • Utbildningskatalogerna beskriver osakligt om vilka möjligheter på arbetsmarknaden olika kursprogram har. Man bortser från arbetsmarknadsverkets prognoser. Skolorna tonar ner verkligheten.
  • Tilldelningen av statsmedel till högskolor och universitet har inte hängt med utvecklingen, vilket är mycket olyckligt. Många skolor har i flera år anordnat fler kurser för att bli konkurrenskraftiga och fått fler studenter. Samtidigt har man fått genomföra verksamheten med en ständigt krympande budget.
  • Högskolor och universitet tvingas likt privata företag att konkurrera med varandra om studenterna och gör det ibland med avsevärda marknadsföringsinslag, exempelvis dyra kurskataloger och videofilmer. Man kan säga att det är ett slagsmål om eleverna eftersom antalet styr vilka statsbidrag som lämnas.
  • Kraven på studenterna har sänkts. Bland annat är det mycket lättare att bli godkänd nu än vad det var förr. Återigen är det behovet av rätt antal elever till kurserna som styr institutionerna som måste slåss för den minskade tilldelningen av resurser. En högt uppsatt universitetslärare liknade situationen med att kraven numer ligger på gymnasienivå.
  • Högskole- och universitetsvärlden tycks även i vissa avseenden vara oflexibel och trög. Många utbildningar går på slentrian och 3 av 4 har antingen för få eller för många platser. Kopplingen till arbetsmarknadens behov är ofta oklar.
  • En professor vid ett av de undersökta universiteten anser att landet har fått en ny arbetsmarknadsåtgärd som heter att högskolestudera! Numera ska bara de flesta av våra ungdomar bedriva högre studier och många gör det utan något egentligt mål annat än att slippa på arbetslös. En hög andel av dem tar inte heller ut sin examen. Det handlar alltså om en förtäckt arbetslöshet. Det är i och för sig bra att nya kategorier ungdomar söker sig till universiteten men många av dem är inte studievana, inte van vid högskolekulturen och det akademiska språket. Samtidigt som antalet lärare inte har ökat blir detta ett stort problem för många nya och ovana. Tiden för lärarna räcker helt enkelt inte till.

Om vi ser till de osakliga och kanske friserade utbildningskatalogerna så svarar företrädare för universiteten följande:

"Det är svårt att förutsäga arbetsmarknadens behov"

"Det är faktiskt så att det är upp till studenterna själva att göra sig en bild av den framtida arbetsmarknaden eller att ständigt hålla sig informerad".

"Givna planer ska hållas"! Vi universitet och högskolor har fått ett uppdrag av staten att konkurrera med varandra om studenterna och tyvärr med minskade anslag".

Vilka problem skapar ovanstående för studenterna förutom stor risk att bli arbetslösa?

  • Akuta problem för de som har betalningsansvar och det har ju många: För de som har kvalificerat sig för a-kassa eller alfa-kassa blir det bara att använda en svag kassa för att betala exempelvis studielån.
  • En bankrådgivare uttalade sig också om att många studenter blir nekade att ta bostadslån.
  • Eftersom det sedan en längre tid massproduceras akademiker samtidigt som jobben blir färre så räcker det inte längre att ha två examina, exempelvis personalvetare och ekonom. Detta styrktes av en långtidsarbetslös akademiker.

Här kommer ett tips från Dennis Töllberg, professor i rättsvetenskap vid Lunds universitet:

Han rekommenderar ungdomar att ta jobb ute i produktionen, exempelvis tillverkningsindustri eller verkstadsindustri. Det kan vara bättre att få utvecklas i jobbet, att få en lön och därigenom en grundtrygghet än att satsa på mångåriga högskolestudier som leder till arbetslöshet. Via företagens internkurser kan man nå en hög personlig utveckling i alla fall.

Utbildningsministern Pagrotsky ställdes mot väggen i programmet och sade bland annat följande:

  • Högskoleverket ska utreda problemet med kopplingen till arbetsmarknadens behov.
  • Högskolor och universitet ska inte vara några vinstdrivande företag.
  • Utbildningskatalogerna ska därför vara sakliga och verklighetsbaserade.
  • Samtidigt ska det vara så att ungdomar som brinner för en utbildning ska ges chans att påbörja den. Sedan får man förutsätta att de går in i projektet med öppna ögon.

Egen analys

Alla ska vara medvetna om att det har varit en medveten satsning från regering och riksdag på att landets invånare ska leva i ett kunskapssamhälle. "Genom att höja den allmänna kunskapsnivån för invånarna kommer landet att gå framåt och bana väg för utveckling och sysselsättning", Så har det ungefärligen låtit både från borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Egentligen är det svårt att tala emot detta påstående, men man borde kanske tryckt ned bromsen i tid. Visserligen så har hjul, trender och innovationer snurrat i allt snabbare fart, men någon borde ha gjort en omvärldsanalys och sett in i framtiden och tänkt: Alla kan ju inte bli akademiker, alla kan och kanske inte heller bör vara välutbildade. Nu har vi kommit dithän att regering, departement, riksdag och högskoleverk skapat en veritabel högskolefabrik som massproducerar akademiker i parti och menut. En fabrik som visserligen skapar välutbildade produkter, men som inte har avsättning för alla av dem. Några kritiserar sittande regering, högskoleverk och arbetsmarknadsverk för att ha skapat en alldeles speciell arbetsmarknadsåtgärd som då har blivit en förtäckt form av arbetslöshet.

Som jag ser det så skapar politiken rejält huvudbry för alla akademiker som inte får jobb direkt och det ligger även på det mentala planet. Många tvingas söka jobb av karaktären rutin och som ligger långt under deras kompetensnivå. Får man ett sådant jobb ger det visserligen arbetslivserfarenhet, men det skapar sannolikt även frustration hos personerna och de tänker kanske: Var det här jag utbildade mig till i fem år och tog 250.000 i studielån för?

Nu får jag hoppas på att departement och högskoleverk ser över sina riktlinjer både vad det gäller utbildningskataloger och antalet studenter som produceras. Personligen önskar jag att man mer övergår från massproduktion till en mer kvalitativ utbildning som är mer kopplad till arbetsmarknadens behov. Men vi får förstås inte glömma att högskola och universitet ska bedriva utbildning även utifrån hypoteser om verkligheten, inte bara efter konstaterade fakta. Högre utbildning ska inte bara utbilda efter arbetsmarknadens behov var det en högskolelärare som sa när 90-talet var ungt. Det viktigaste är ändå att de högre utbildningarna får tillräckliga resurser för sin verksamhet.

Klas Hägglund, 2006

 
Tillbaka